Siberian husky är, namnet till trots, inte en hundras som utvecklats i Sibirien, utan i Alaska i USA. Däremot avlades den fram från hundar som hade importerats från folket tjuktjer i östra Sibirien. Syftet med att avla fram rasen var att skapa en tävlingshund för draghundssport. Som sådan har en siberian husky alla de egenskaper som krävs för att vara en draghund i Alaskas klimat: den är uthållig, stark och tål kyla väl. Även tjuktjernas ursprungliga hundras användes på detta sätt, dock inte för nöjes skull i tävlingar, utan av nödvändighet: hundarna användes för att förflytta last när detta nomadfolk färdades långa sträckor.
Med det ursprung som rasen har, och det syfte den är framavlad för, passar rasen inte för de som letar efter en renodlad sällskapshund. En siberian husky mår bäst när den får röra på sig och arbeta, och behöver minst en timmes ordentlig motion tre eller fyra gånger i veckan för att hålla sig hälsosam. Med detta menas motion utöver dagliga promenader, eftersom en promenad inte är tillräckligt för att trötta ut en husky, som har avlats för att förbruka så lite energi som möjligt när de rör på sig. En siberian husky passar därför perfekt om man skulle vilja ägna sig åt en hundsport som agility, eller om man tycker om att vara ute i skog och mark med sin hund och exempelvis åka skidor. Det kan också vara en bra idé att ha en trädgård med uteplats och utemöbler, så att man kan tillbringa tid utomhus med sin hund även på hemmaplan.
En siberian husky kan också vara krävande på andra sätt. Den är till exempel en mycket social ras, som har starka flockinstinkter. Det gör att man knappast kan lämna en siberian husky ensam, utan att den alltid måste ha sällskap av människor eller av andra hundar. De har också andra starka instinkter, som att yla och gräva gropar. Det sistnämnda gör de för att kyla ner sig (på sommaren) eller för att värma sig (på vintern).
En stor fördel med rasen är dock att den, till skillnad från många andra hundraser, är relativt frisk och fri från ärftliga sjukdomar. Detta beror sannolikt på att man har avlat på funktion snarare än utseende, som hos många andra hundraser.